I vår familj har jag och min fru 3 bankkonton. Vi använder var sitt lönekonto dit våra löner betalas in och var sitt betalkort som vi handlar med. Sedan har vi ett så kallat "bokonto" dit vi sätter in alla pengar från våra privata konton när lönen kommer sånär som på 3000-4000kr var som vi behåller på våra lönekonton för fria utgifter. Resterande pengar landar på det gemensamma bokontot där vi delar alla medel 100% lika. Detta konto används primärt till gemensamma inköp som mat, barnkläder, hyra men även till individuella utgifter som gymkort, mobilräkningar och även en del shopping beroende på ändamål.
Om jag eller min fru behöver köpa något som vi inte har täckning för på våra egna konton måste vi plocka ut pengarna från det gemensamma kontot. Jag gillar idén bakom detta då jag varje gång inför ett oplanerat inköp måste välja att aktivt flytta pengar från det gemensamma kontot till mitt eget. Dels är det bra för mig själv att fundera över om jag verkligen behöver köpa det jag planerat men jag måste också kunna motivera köpet inför min fru.
Jag har med åren förstått att detta är långt ifrån det självklara förfarandet när man delar sin ekonomi med en partner. Betydligt oftare behåller man merparten av sina löner på lönekontot och använder det gemensamma kontot för identifierade gemensamma kostnader och gör ibland godtyckliga fördelningar("-Jag tjänar mer så jag kan betala lite extra av hyran." Eller: "-Jag betalar hyran så betalar du bilen och telefonen"). I övrigt har var och en större inflytande över vad man gör med resterande pengar. Kanske vill man spara till något. Kanske vill man kunna snåla för att ha råd med något annat.
Jag förstår varför man vill ha det så här. Ibland är det ett medvetet val. I andra fall känns det lite läskigt att börja poola sina pengar fullt ut. För oss har det dock aldrig varit en fråga utan vi har sett det som helt självklart. Anledningen till att jag tycker att det är en bra idé är att skillnaden mellan min och min frus lön försvinner. Vi frågar oss inte hur mycket jag eller hon tjänar utan hur mycket VI tjänar. Det är för mig en väldigt viktig princip. Pengar har en mycket otrevlig förmåga att skapa hirearkier och värderingsskillnader. Hela samhället är präglat av detta. Utifrån vilka kläder vi bär, var vi bor, vems åsikter som blir viktigare o.s.v. Så må samhället vara och det kanske måste vara så. Men hemma i familjen tycker jag att det vore mycket olyckligt och denna distinktion gjordes. Nu är det förstås ingen hemlighet vem av oss som tjänar lite bättre men i och med att vi poolar pengarna får det nästan ingen praktisk betydelse i vår familjeekonomi.
Jag har så svårt att förstå, som vissa av mina vänner gör, att den som tjänar lite mindre brukar be sin partner om extra pengar för något oplanerat inköp, kanske vid en gemensam semesterresa. Jag tycker detta blir märkligt och riskerar att sätta den som tjänar mindre i ett underläge. Kritikern hävdar att man känner sig låst av att dela allt. Att det kan vara skönt att i större usträckning kunna spara och slösa på egen hand. Eller när man köper en present så syns det direkt hur mycket man handlar för och jag jag kan hålla med. Det är jag beredd att offra.
När det handlar om den egna ekonomin är jag ûbersocialist. Lika lön för alla.
Det är nu 6 år sedan jag och min fru gifte oss och på chans ryckte upp och flyttade från Skellefteå till Stockholm. Skellefteå, en stad vi båda har lärt oss att älska och trivas i. Ett enkelt och rikt småstadsliv, men ändå. Det kändes som att det hade nått vägs ände på något sätt. Många vänner som flyttat och jobb som börjat kännas otillfredsställande eller begränsande. Vi fick ett ryck och testade.
Jobb, boende, vänner, det mesta löste sig bra. Vi trivs båda väldigt bra på våra jobb och inser att vi när som helst kan byta till ett annat lika bra jobb om vi vill. Det finns en stor frihet att inte behöva kompromissa. Vi fick ganska snart något så åtråvärt som ett förstahandskontrakt i stan. Vi bor nu i en stor 4:a med vattenutsikt. Vi har hittat en fantastisk kyrka i Söderhöjdskyrkan där vi fått många underbara vänner. Människor att dela livet med.
Vi har egentligen allt man kan önska. Vi inser också att vi nu bott här så länge att det är svårt att tänka sig att "flytta hem". Något som skulle betyda att man får börja om med ett nytt socialt närverk där hemma. Det slår mig också att vår dotter nu faktiskt bor i sitt "barndomshem". Det här är hennes hem. För henne att flytta till Skellefteå är inte att flytta hem, det är att flytta bort.
Men ändå. Den finns där. Rotlösheten. Man har allt man behöver, man trivs egentligen väldigt bra. Man inser att man inte kan vända tillbaka nu. Men det gnager. Känner du igen dig så är du inte ensam. Många inflyttade stockholmare jag pratat med känner samma sak. Det är nog vår lott i livet att känna oss så. Lite vilsna.
En familj vi känner gav oss tipset att flytta utomlands ett år eller två för att sedan återvända. De menade att då "kommer ingenting att kännas mer hemma än Stockholm". Detta är förstås bara deras erfarenhet men jag måste medge att det låter lockande. Så om vi någon gång packar väskan och drar vidare så vet du varför.
Det är för att återvända "hem".
Det är för att återvända "hem".
Har bytt plats på bloggen då jag inte kan skriva inlägg här från min iPhone.
Kunde dessutom ladda ner en app till den nya bloggen.
Besök gärna Lajje.blogg.se
Eller sök efter Viktbloggen - less of Lajje
Peace.
Kan väl ta ett sista låttips här;
Elvis Presley, är inget stort fan av honom men sjunga kunde han som få gjort tidigare och ännu färre efter.
Sången heter Mama, låter lite italiensk/spansk. Lyssna efter JD Sumners avgrundsdjupa bas, mäktigt vackert och gripande för vilken man som helst som tänker på sin mamma, eller kanske mer om det är så att han bär på saknaden efter en mamma.
I dagarna är det påsk. Idag påskafton. Det var till större del gårdagen vi ska minnas världens viktigaste man, Jesus, och hans gärningar. Det största, som skedde och som vi högtidhåller, är Jesu död och uppståndesle. Detta är så lätt, även för kristna, att glömma bort med all den kommersiella konsumering och kultur som präglar vår tids påsk. Ibland tänker vi kycklingar och ägg före Jesus när vi hör ordet "påsk". Förnedrande nog tänker jag så. Men i mitt hjärta viskas namnet Jesus, och det är honom vi ska hedra och minnas dagar som dessa.
Glad påsk på er i alla fall!
För 12 år sedan när jag pluggade hade jag precis köpt en TV som jag egentligen inte hade råd med. Jag sålde därför TV'n och har sedan dess varit utan TV av och till i 9 av dessa 12 år. Till en början blev man rastlös men efter ett tag vande man sig och man började sysselsätta sig med annat. Jag blev nog mer social, besökte fler vänner men började även läsa böcker som i stort sett aldrig hänt tidigare. Mitt Internet-användande har vidare förändrat mina mediemönster markant så jag tänkte att det skulle vara på sin plats att utvärdera hur jag egentligen konsumerar media.
Mycket för min egen skull men det kan kanske vara intressant för någon annan att ta del av ocskå.
När jag nedan skriver att jag laddar ned filmer, TV-serier och böcker från iTunes så använder jag det amerikanska iTunes genom att köpa presentkortskoder från en personlig kontakt där. Jag lägger ca $50-100 per månad på att köpa fram för allt böcker och TV-serier. Det rekommenderas varmt även om det är lite krångligt. Svenska iTunes har så torftigt utbud att den amerikanska versionen är vad jag behöver. Jag har tidigare skrivit om hur jag fick till detta.
TV
Jag har som sagt varit utan TV stora delar av det senaste decenniet och ser mycket sällan på TV. Detta är inte heller något jag saknar då det viktigaste ändå går att nå via olika Play-kanaler på webben och även många direktsändningar går att se live på nätet. Framför allt nyttjar jag Csports.se där jag följer Elietseriehockeyn. Där får man betala ca 149kr/match. TV ser jag kanske en gång per månad när jag besöker släkt eller vänner.
Böcker
Jag har i regel varit dålig på att läsa böcker fram till 25-årsåldern då jag började läsa fler böcker men sedan 2006 har jag nästan uteslutande gått över till att lyssna på ljudböcker. Till en början i CD-format men nu sker nästan all nedladdning via iTunes, Audable.com. I brist på svenska bra böcker(som inte är deckare) så blir det numera mestadels engelska titlar. Inspiration till nya böcker hittar jag på Nytimes.com eller Dailbeast.com. Jag lyssnar nu i genomsnitt på 1-3 ljudböcker per månad. Snittpriset ligger på ca $15/bok skulle jag gilla.
Serier
I takt med att serier blivit mer lättillgängliga på nätet. Dels genom fildelning men även genom bättre nedladdningstjänster har mitt serietittande exploderat. Mestadels är det fråga om amerikanska 30 eller 45-minuterlånga avsnitt. De serier jag följer slaviskt är: 30 Rock, The Good Wife, CSI New York. Mer sporadiskt ser jag How I Met Your Mother, Saturday Night Live, Conan, Jimmy Fallon och Letterman.
Film
I takt med att serietittandet ökat så har jag nästan slutat se långfilmer. När jag var i 20-årsåldern vill jag minnas att jag såg så mycket som 40 filmer per år. Jag har älskat filmen men tycker helt enkelt att det blir för långtråkigt när man är van de kortare programmen. Även mitt webbanvändande har säkert haft inverkan på detta. En av de mer intressanta förändringarna i min mediekonsumtion.
Nyheter
Nyheter konsumerar jag mestadels i mobilen. Jag surfar regelbundet till DN.se, Svd.se, Aftonbladet.se, Expressen.se, Dagen.se, Nytimes.com, Dailybeast.com, Di.se, Gothamist.com, Bloomberg News, Washington Post Social Reader, The New Yorker.
Pappersnyheter läser jag väldigt sällan numera. Vi testade att ha DN för ett par år sedan för att se om man kunde få upp vanan igen men det ville sig inte. Jag tror det var min fru som formulerade det bäst när hon sa att "Det känns som att man redan läst dessa nyheter". Då menad hon inte att hon läst dem på DN.se nödvändigtvis utan att man läst länkar som folk delat. Har man varit inne på en nyhetssajt har man sett flera av de nyheter som går i tidningen dagen efter.
Pappersnyheterna blir helt enkelt överflödiga. Det händer dock fortfarandet att jag läser DN och Svenskan på helgerna.
Magazin
Från att tidigare ha lagt kanske 500kr/månad i olika magazin läser jag numera nästan bara Monocle återkommande. Jag brukar emellanåt köpa The Economist, The New Yorker, Time Magazine och Fokus men inte alls lika ofta som tidigare.
The New Yorker abonnerar jag på i min iPad, ett format som jag verkligen uppskattar. Dock har ju på senare tid börjat lyssna på The New Yorker i inläst format från Audable.com och jag räknar nog med att snart helt övergå till den inlästa versionen.
You've to love him. Rocky uppmuntrar killen på däckbytarfirman.
Det finns en händelse från min barndom som jag ofta tänker på. Det var en julafton. Efter att vi hade öppnat alla julklappar och börjat bli sockerstinna av all choklad så gick jag in i köket. Precis när jag kom in i köket såg jag min pappa riva sönder och slänga bort ett par oskrapade trisslotter som han fått av någon välvillig släkting.
Jag blev mycket förvånad och frågade vad han höll på med. Han svarade att han inte ville riskera att vinna. Paff och förvånad nöjde jag mig med det svaret. Ingen i min familj eller släkt har ägnat spel och lotto någon större uppmärksamhet. Det har aldrig funnits där. Pappa hade sett en dokumentär eller läst någon artikel om människor som plötsligt vinner en större summa pengar. Det visade det sig att de flesta som hade vunnit bara något år senare ångrade att man alls vunnit pengarna. Tydligen kan det vara väldigt svårt att hantera en större summa pengar som plötsligt dyker upp. Det skapade fler problem än lösningar. Pappa tyckte att det inte var värt den risken.
Jag tänker väldigt ofta på den där stunden. Den sitter djupt.
För några år sedan bestämde jag mig för att på jobbet(främst där) börja leva enligt principen: "Ingenting är någon annans fel". Det låter kanske lite PK och fromt men få principer har givit mig mer nytta i arbetslivet. Att leva efter denna princip behöver inte nödvändigtvis betyda att allt som blir tokigt är mitt fel men det är definitivt inte någon annans fel. Det hjälper mig att hitta lösningar på problem hos mig själv istället för att gå till andra.
När något går fel och ilskna röster höjs är det lätt att man duckar och drar sig undan. Det är en helt naturlig reaktion. Men så fort man tillåter sig själv att skylla ifrån sig och lägga skulden för misslyckanden på människor i omgivningen så har man på samma gång givit upp ett lysande tillfälle till självrannsakan och personlig utveckling. När jag letar och finner fel hos andra blir jag inte bara en mer irriterande människa jag har också hittat ett fel som jag har svårt att åtgärda. Om jag istället ställer mig frågan: "Vad hade jag kunnat göra för att undvika att detta skulle ske?" så har jag själv möjligheten att direkt börja förebygga det inträffade. Istället för att bli handlingsförlamad så har jag något att börja jobba med.
Om inte annat så blir man troligtvis en bättre kollega. Om man jämför. Hur många vill jobba med någon som skyller ifrån sig jämfört med något som tar på sig ansvar?
Ingenting är någon annans fel.
Den stora förklaringen att vi fortsätter är just kombinationen av smidighet och pris. Totalkostnaden för en bil i Stockholms innerstad blir ca 4500-6000kr/månad beroende på hur höga service/parkerings/försäkringskostnader man har. Medianen för våra bilpoolskostnader under de snart 3 år vi hållit på har legat på drygt 1500kr/månad där den billigaste månaden var 480kr och den dyraste 2900kr. En så betydande skillnad i pris är svår att motivera. Detta i kombination med att bilpoolen ger oss möjligheten att styra våra kostnader. Äger man bil är många av kostnaderna fasta och går inte att göra så mycket åt. En förutsättning är dock att man inte behöver bilen till och från jobbet. Har man dräglig kollektivtrafik så är detta ett helt oslagbart alternativ.
Jag har tidigare publicerat en bloggintervju med CityCarClubs ägare Niklas här på bloggen. Vi har verkligen varit nöjda med tjänsten och därför var det extra trist när de konkade sent under hösten.
Att skaffa bil fanns aldrig på tal och därför valde vi mellan de båda andra bilpooler som finns i området. Bilpoolen.nu och Sunfleet. Utan någon mer ingående beslutsprocess valde vi att testa Sunfleet. Och det är minst sagt en positiv överraskning så här långt.
Erfarenheterna hittills:
- Fler parkeringar och bilar
- Billigare
- Har iPhone-app
- Fler lediga tider(kan ju vara negativt om det inte finns underlag)
- Bättre bilar(business-utrustade stora och små bilar)
- Närmare parkering(rakt utanför lägenheten)
Överlag känns det som en mer professionell(och större) aktör än CCC och jag kan verkligen rekommendera er att testa denna. Lösningen påminner mycket om CCC men det finns några skillnader.
Så här fungerar det:
- Bokning sker på webben eller i mobilen(iPhone+Android)
- 5 minuter innan öppning får man ett SMS med instruktioner och temporär kod för tankningskortet.
- Bilen öppnas antingen genom ett plastkort som man håller mot vindrutan, genom att svara på ett SMS eller öppna genom Appen. Plastkortet är enklast.
- När man öppnar bilden sitter nyckeln fast i en dosa skyddad av pin-kod. Man slår sin pinkod och plockar ut nyckeln.
- Börja köra.
- När man återställer bilen placerar man nyckeln i hållaren och slår pinkoden. Då får man på en display information om hur långt man kört.
- Man låser genom plastkort/sms/mobil eller genom att vänta i en minut efter att man placerat nyckeln i hållaren.
Detta uppfattades första gången som lite omständigare än CCC(där allt hanterades i mobilen) men inget större problem.
Några screenshots från iPhone-appen
En V70 som vi brukar boka med jämna mellanrum
|
|